Lovisa

När man precis har gjort slut förväntas man vara på vippen att börja gråta i minst en månad och efter en månad förväntas man bara vara ledsen men nu har det snart gått fyra månader sen den där vårdagen som det tog slut med den kille som jag trodde var Mr. Right och idag höll jag på att nedlåta mig till att gråta mitt framför hans ögon, jag sprang till toaletten istället. Men om han bara hade varit ärlig från första början och om han aldrig hade ljugit för mig om sina verkliga känslor istället för att säga att han älskade mig, hade det då varit lättare för mig att komma över honom?

Jag har ju träffat andra efter honom men det klickar aldrig som det gjorde med honom och ingenting är lika bra som det var med honom och de andra killarna är aldrig lika underbara och jag blir inte helt spagetti i benen av dem, och den känslan saknar jag. Jag kan tyvärr heller inte njuta av alla fina stunder vi hade för nu vet jag ju att hela vårat förhållande var baserat på en stor fet lögn. Men ibland känns det bara som att första bästa kille just nu är bättre än att sitta hemma ensam och överanalysera det som var mitt första seriösa förhållande med den första killen som jag sa "jag älskar dig" till. För trots allt och hur lite jag än vill inse det så är det faktiskt slut mellan oss och det enda jag kan göra är att gå vidare med mitt liv, hur ont det än gör och hur lång tid det än tar så vet jag ju att det kommer att bli bättre.

XOXO / Driveby